Den här sidan har korrekturlästs
173
1764. Jul. Aug. Sept.
Observationerna intyga, at mörkaste skuggan gick litet längre til Öster på Jorden, är uträkningen lofvade. Man väntade Ringformig Förmörkelse i London, hvarest den dock ej blef sådan: däremot blef den på flera orter i Spanien, Frankrike och Sverige[1], än det förmodades. Et ringa fel i Halleys vid uträkningen brukade Mån-Taflor, var vållande därtil. Mayers Taflor inträffa mycket närmare, nämligen innom 40 secunder i Månens Longitud, och 44 i dess Latitud, såsom Herr Reccard, en Berlinsk Astronomus, visat uti dess af trycket utgifna afhandling om denna Förmörkelse.
Observationer på Solens Förmörkelse, d. 1, April, år 1764, gjorda i Pello,
Af
A. HELLANT.
Både De la Cailles och Zanotti Ephemerides lemnade mig i ovisshet, om Förmörkelsen skulle blifva med Ring i Torne: där-
fö-
- ↑ Af inkomna berättelser, finnes Förmörkelsen hafva varit Ringformig i Norra Halland och Bohus-Län, i Wester-Göthland, Wermland, en del af Westmanland, Dalarna och alla Wester-Norrländska orterna, som ligga närmare Botniska Viken. Enligt Herr Bärgmästaren Cronstedts Bref, har vid Nisshyttan, belägen 34 mil Söder om Staden Säther i Dalarna, Ringen varat i 6 minuter. Herr Probsten Bælter i Jerfsö i Helsingeland, har där sett Solen i 512 minuters tid, under skapnad af en Ring
