ANMARKNINGAR
Vid den år 1763 i Västerbotten infallna
märkvärdiga Vinter
Af
PEHR HÖGSTRÖM,
Probst och Kyrkoh. i Skelleftå.
Som Norrlänningen, i anseende til sina vinterkörslor, ej ser ogärna, at marken i rättan tid, det är vid medlet af October månad, blifver väl genomfrusen, innan den betäckes af snö; så syntes man, om hösten 1762, i Västerbotten hafva vunnit denna sin önskan, då från början af samma månad inföll et kuligt nordanväder, hvarpå, den 10, vintren började blifva så alfvarsam, at både all mark med kärr och sjöar starkt frös, och lagom snö därpå infant sig, som gjorde godt slädföre til månadens slut.
Naturens Herre har til vår fördel gjort så vis inrättning, at när kölden i vårt norra climat måste vintertiden vara i högre grad och varaktigare, så måste ock tillika snön blifva beständigare, at den må tjena til täckelse för växterna samt värja jorden från för djup tjäla, som plägar gemenligen hafva flere olägenheter med sig i följe. Så sker det jämväl i Västerbotten, när vintrarne äro ordentlige. Dock händer stundom, at Naturen ej så noga följer denna sin ordning, och det antingen när snö om höstetiden faller på aldeles ofrusen mark och blifver hela vinteren liggandes, hvaraf ofta sker, at en hop växter taga skada af qvalm och röta; eller ock när snön för ofta tinar op,
