En omständighet, som jag i det samma blef varse, föreföll mig ganska besynnerlig: jag hade märkt at några små och tunna moln voro uti Syd-östra trakten, hvilka af Månen, som ännu var låg, uplystes, så at de syntes nästan hvita, och jag väntade at samma moln skulle betäcka Nordskenets flammor; men helt oförmodligt hände sig, at jag såg moln-fläckarne igenom Nordskenets färgade flammor, och at desse likasom målade molnen med röda, gula och gröna ränder, som mera bleknade under molnen, än omkring dem. Jag begynte häraf at tro Nordskenet denna gång vara ganska lågt, och lystrade til at få höra något buller eller hväsande; men fåfängt: imedlertid dömde jag af utseendet, at Nordskenet uti Syd-väst icke var långt bårta, och at flammornes utskjutande ifrån Nordskens-bogen svarade mot vädrets ilningar omkring mig. Dock kan jag icke påstå, at en väder-ilning vid marken och et häftigt flammande af Nordskenet skedde i samma moment, eller at de corresponderade med hvarandra uti en jämn proportion; det allena behölt jag uti mitt omdöme, at flammandet fölgde med ilningar, hvilket jag ofta tilförene i akt tagit, då Nordsken visa sig uti stark blåst, samt funnit et starkt fläktande uti hela massan af Nordskenet, för hvarje väder-ilning.
Alt det, som berättat är om Nordskenet samma afton, tildrog sig på en tid af några få minuter, och Nordskens-bogen, som i början icke syntes vara högre än æquatoren, utan snarare lägre, hade lyftat sig up uti samma direction som vädret blåste. Jag såg huru bogen flöt fram, nästan helt jämn, uti den luft, som var mycket klar,
