Den här sidan har korrekturlästs
102
5.
De tröstlöse.
Jag älskar mer än vimlet på den Corso,
Där njutningslystet tvifvel irrar kring,
Det qval, som, lutadt mot en bruten torso,
Ej mäktar fröjdas mer af någonting,
Se’n ned det sjunka sett i svarta floder
Sin tros Atlantis, fullt af gudastoder.
Där njutningslystet tvifvel irrar kring,
Det qval, som, lutadt mot en bruten torso,
Ej mäktar fröjdas mer af någonting,
Se’n ned det sjunka sett i svarta floder
Sin tros Atlantis, fullt af gudastoder.
Om ingen himmel finns, så vidt vi vete,
Om allt blef skymdt af djupa sorgeflor,
Förstår jag längtan till den bleka Lethe,
Där vid en tårpil vallmoblomman gror.
Hvar glädje dog i skum novembermånad,
Och till det medvetslösa står vår trånad.
Om allt blef skymdt af djupa sorgeflor,
Förstår jag längtan till den bleka Lethe,
Där vid en tårpil vallmoblomman gror.
Hvar glädje dog i skum novembermånad,
Och till det medvetslösa står vår trånad.
