Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/120

    118    

Så var i sångens kynne,
I lära, skrift och bragd
Vår lärofar till lynne:
En hjälte, oförsagd.
Men hvarje lejonsinne
Är känslorikt ändå
Och styrka fans därinne
Men vekhet äfvenså:
Sågs pannan åskor bära,
Var regn i ögat nära.

Nu fyra sekel svunnit
Likt snön, som smälts hvar vår,
Och mycket vexla hunnit,
Men än hans verk består.
Och här, där Luthers lära
En tvillingsyster är
Med återvunnen ära
Och ordnad frihet, här
Åt detta verk man glädes
Långt mer än annanstädes.