Den här sidan har korrekturlästs
126
Nej, vördnadsfull din godhet vill jag sjunga,
Jag har den känt, dess trofasthet jag rönt,
Jag sett den lindra dagens qvalm och tunga,
Jag sett den nalkas oförtänkt och skönt,
Jag sett den akta ringa mången möda,
När det har gällt att trösta eller stöda,
Jag sett den full af vänligt tålamod
Och vet, att du är stor ej blott men god.
Jag har den känt, dess trofasthet jag rönt,
Jag sett den lindra dagens qvalm och tunga,
Jag sett den nalkas oförtänkt och skönt,
Jag sett den akta ringa mången möda,
När det har gällt att trösta eller stöda,
Jag sett den full af vänligt tålamod
Och vet, att du är stor ej blott men god.
Haf tack för allt! Ett lättrördt sångarsinne
I moln och solsken gärna skifta vill;
Men aldrig går din bild ur detta minne,
Förr’n »oron» står i lifvets urverk still.
Må rik välsignelse dig öfverskygga!
Din ålders dagar varde ljusa, trygga!
Tag mot min blomma! O, dess namn du vet,
Din sol den närt, den heter — tacksamhet.
I moln och solsken gärna skifta vill;
Men aldrig går din bild ur detta minne,
Förr’n »oron» står i lifvets urverk still.
Må rik välsignelse dig öfverskygga!
Din ålders dagar varde ljusa, trygga!
Tag mot min blomma! O, dess namn du vet,
Din sol den närt, den heter — tacksamhet.
