Den här sidan har korrekturlästs
145
Då blir han barn och blir ändå en heros,
Han nöjen känna kan, men ej intrig,
Han eterneller eller rosor ger oss,
Men ingen bolmört blommar på hans stig.
Han vill med lappri dagens pris ej köpa,
Han därtill är för konungsligt förnäm,
I lånta former vill han intet stöpa —
Och att på torgen efter bifall löpa,
Han därtill föddes mycket för beqväm.
Han nöjen känna kan, men ej intrig,
Han eterneller eller rosor ger oss,
Men ingen bolmört blommar på hans stig.
Han vill med lappri dagens pris ej köpa,
Han därtill är för konungsligt förnäm,
I lånta former vill han intet stöpa —
Och att på torgen efter bifall löpa,
Han därtill föddes mycket för beqväm.
Så Ludvig Norman, du bland konstens svurna,
Musikens borna ridderskap höll vakt,
Och det skall sägas tacksamt vid din urna,
Att varmt du hyllat har idéens makt.
Dig brydde världens knep och funder föga,
Din rika själ på svek och prål var tom,
Till ditt piano genien från det höga
Steg ned: man såg på glansen i ditt öga
Ått konsten öppnat dig — en helgedom.
Musikens borna ridderskap höll vakt,
Och det skall sägas tacksamt vid din urna,
Att varmt du hyllat har idéens makt.
Dig brydde världens knep och funder föga,
Din rika själ på svek och prål var tom,
Till ditt piano genien från det höga
Steg ned: man såg på glansen i ditt öga
Ått konsten öppnat dig — en helgedom.
Wirsén, Dikter. IV.10
