Den här sidan har korrekturlästs
146
Hvad var det skönsta i din lefnads sträfvan,
Hvad ypperst var bland allt, som kom och svann?
Var det ej, säg, ändå den helga bäfvan
Som grep din själ, när skaparlågan brann?
Bekymren kommo. Hvart vår gång vi styra,
De glömma ej att följa jämt vår färd,
Och konstens barn, som sörja eller yra,
Ha blott palett och violin och lyra
Att sträcka fram som sköld mot qvalens svärd.
Hvad ypperst var bland allt, som kom och svann?
Var det ej, säg, ändå den helga bäfvan
Som grep din själ, när skaparlågan brann?
Bekymren kommo. Hvart vår gång vi styra,
De glömma ej att följa jämt vår färd,
Och konstens barn, som sörja eller yra,
Ha blott palett och violin och lyra
Att sträcka fram som sköld mot qvalens svärd.
Allt har förgått. Din ungdoms dagar runno,
Ditt sommarlif i Leipzig flöt förbi,
Då hjärtats första morgonkänslor brunno
Vid en romantisk Schumanns-symfoni,
Då Manfreds trots och Fausts längtan hördes
I djupa toners mörka sagosvall,
Af Klaras händer instrumentet rördes….
Allt har förgått. Af stormen lugnet stördes,
I bitar brast »das Glück von Edenhall».
Ditt sommarlif i Leipzig flöt förbi,
Då hjärtats första morgonkänslor brunno
Vid en romantisk Schumanns-symfoni,
Då Manfreds trots och Fausts längtan hördes
I djupa toners mörka sagosvall,
Af Klaras händer instrumentet rördes….
Allt har förgått. Af stormen lugnet stördes,
I bitar brast »das Glück von Edenhall».
