Den här sidan har korrekturlästs
147
Allt är förbi. Din mannaålders lagrar,
Din färd kring diktens lundar eller slott,
Din höst med sina många vemodsdagrar
Allt är en vålnad, är ett minne blott.
Men aldrig dör den tonande musiken
Som ur ett vist och känsligt sinne flöt,
Där klassiskt lugn förmälts med romantiken
Och där ett sken från dolda anderiken
Kring konstrikt byggda former skönt sig göt.
Din färd kring diktens lundar eller slott,
Din höst med sina många vemodsdagrar
Allt är en vålnad, är ett minne blott.
Men aldrig dör den tonande musiken
Som ur ett vist och känsligt sinne flöt,
Där klassiskt lugn förmälts med romantiken
Och där ett sken från dolda anderiken
Kring konstrikt byggda former skönt sig göt.
Farväl, farväl! — Från jordens fängselgaller,
Materiens bojor, anden styr sin gång,
Cecilias orgel själf ur handen faller
Vid en förnummen, helig andesång.
Hur allting ordnas! Här ej missljud fela
Och örat skärs af månget gyckelskri,
Men där försmälter i det stora Hela
Hvar dissonans och andehänder spela
Det vida alltets jättesymfoni.
Materiens bojor, anden styr sin gång,
Cecilias orgel själf ur handen faller
Vid en förnummen, helig andesång.
Hur allting ordnas! Här ej missljud fela
Och örat skärs af månget gyckelskri,
Men där försmälter i det stora Hela
Hvar dissonans och andehänder spela
Det vida alltets jättesymfoni.
