Den här sidan har korrekturlästs
153
En sådan själ i denna värld har faror,
Men man den älskar, när man sett, som jag,
Hur andra sinnen gillra jämt med snaror
Och egennyttan ha till enda lag,
Sett parvenyers jakt om äreställen,
De kalla Yankee-lynnens segerlopp,
Som sparka hatfullt undan innan qvällen
Den, som dem lyft i morgontimmen opp,
Ej hjälpa någon, som ej dem kan hjälpa,
Och ha till fröjd att andras lycka stjälpa.
Men man den älskar, när man sett, som jag,
Hur andra sinnen gillra jämt med snaror
Och egennyttan ha till enda lag,
Sett parvenyers jakt om äreställen,
De kalla Yankee-lynnens segerlopp,
Som sparka hatfullt undan innan qvällen
Den, som dem lyft i morgontimmen opp,
Ej hjälpa någon, som ej dem kan hjälpa,
Och ha till fröjd att andras lycka stjälpa.
Då, o min vän, din väg jag föredrager,
Fast den ibland af törnen varit full,
Som först i dödens timme bytts till lager,
Hvars sena grönska hägnar nu din mull.
Jag föredrar att, såsom du, få styra
En vingad häst, som genom rymden far,
Till tröst och glädje ha en strängad lyra
Och några silfverpilar till försvar,
Och dagen heldre, som den kommer, taga
Än öfverlista, lysa och bedraga.
Fast den ibland af törnen varit full,
Som först i dödens timme bytts till lager,
Hvars sena grönska hägnar nu din mull.
Jag föredrar att, såsom du, få styra
En vingad häst, som genom rymden far,
Till tröst och glädje ha en strängad lyra
Och några silfverpilar till försvar,
Och dagen heldre, som den kommer, taga
Än öfverlista, lysa och bedraga.
