Den här sidan har korrekturlästs
155
Ridån gått upp för dig till högre scener,
Vi stanna utanför vid grafvens dörr,
På tröskeln lägger jag en qvist syrener
Af ringa doft — du dock dem älskat förr!
Må Han, hvars kärlek evigt sig förbarmar,
Ta mot den själ, som lemnat jordens strand, '
Och bära hem på trogna herdearmar
Ett dödssjukt lam, som lösts ur qvalens band!
Må skaldens sång få där för Honom tona,
Som ensam kan ransaka och försona!
Vi stanna utanför vid grafvens dörr,
På tröskeln lägger jag en qvist syrener
Af ringa doft — du dock dem älskat förr!
Må Han, hvars kärlek evigt sig förbarmar,
Ta mot den själ, som lemnat jordens strand, '
Och bära hem på trogna herdearmar
Ett dödssjukt lam, som lösts ur qvalens band!
Må skaldens sång få där för Honom tona,
Som ensam kan ransaka och försona!
Farväl och tack! — Om, där du är, ditt öra
Kan lyssna än till våra toners gång,
Så skall från svenska hem du stundom höra,
Än läst, än sjungen, klinga fram din sång.
Harmoniskt ljuda dina elegier
Från någon ynglings eller flickas mund,
Och klädda huldt i Lindblads melodier,
Gå dina visor än till hjärtats grund;
En hviskning hörs bland gamla och bland unga:
»Så blott en verklig, äkta skald kan sjunga!»
Kan lyssna än till våra toners gång,
Så skall från svenska hem du stundom höra,
Än läst, än sjungen, klinga fram din sång.
Harmoniskt ljuda dina elegier
Från någon ynglings eller flickas mund,
Och klädda huldt i Lindblads melodier,
Gå dina visor än till hjärtats grund;
En hviskning hörs bland gamla och bland unga:
»Så blott en verklig, äkta skald kan sjunga!»
