Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/16

    14    

Glimt nu gick från månen,
Gällt det klang i skogen,
Och vid Eyvinds sida
Stod en strålfull mö.
Ljusa jättedottern,
Ljungeldsögda Rimgerd
Mot hans skuldra sänkte
Svanebarmens snö.

Nattligt ljunga norrsken
Nu som bröllopsfacklor,
Stormen brusar herrligt,
Häftigt, utan hejd,
Doft på dundrets vagnar
Dånar det i rymden:
»Öfver faror segrar
Skapstort sinnes sejd.»

---