Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/17

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    15    


III.


Rusande var mjödet, jättedottern gaf,
Genom alla ådror lystnad spreds deraf.

Många tärnor Eyvind vann i älskogslek,
Och att vinna flera han de första svek.

Nu vid stranden sitter ensam Signe lill’;
Kinden bleks af sorger, barmen sprängas vill.

Nu vid stranden gråter Helge, liten sven:
Far har gått från pilten, kommer ej igen.

Eyvind är hos Sigyn och gulltafvel der
Leker han i gamman med sin hjärtanskär.