Den här sidan har korrekturlästs
167
Men om hos honom lag än ljuset stiftar,
Hur rikt, hur nyckfullt, underbart det skiftar
Som vår natur, som folkets lynne gör!
Den korta sommarn, vinterns norrskensdager,
En sorglöshet, som lifvet lekfullt tager,
Ett hemligt vemod, som vårt lugn förstör,
Den ärfda vikingshåg, som slår på svärden
Och bryter väg och ville trotsa världen
Och håller knappt om egen boning vård,
Men trånar hemligt hän till Miklagård,
Ett lif, som segrar lätt, men lätt ock sviktar,
Vår störste skald i sina sånger biktar.
Hur rikt, hur nyckfullt, underbart det skiftar
Som vår natur, som folkets lynne gör!
Den korta sommarn, vinterns norrskensdager,
En sorglöshet, som lifvet lekfullt tager,
Ett hemligt vemod, som vårt lugn förstör,
Den ärfda vikingshåg, som slår på svärden
Och bryter väg och ville trotsa världen
Och håller knappt om egen boning vård,
Men trånar hemligt hän till Miklagård,
Ett lif, som segrar lätt, men lätt ock sviktar,
Vår störste skald i sina sånger biktar.
Han slösar gull, hvart ord af strålar blänker,
Som konung Karl det gjort, han kronor skänker:
Han är för rik, att akta stort derpå.
Hans största konst det var att fast förlika
Det äkta fosterländska, det antika:
I dikten annars söndras lätt de två.
I denna konst han ensam stämmer möte
Med Hermanns store skald, Olympiern Goethe;
I Frithiof, som kring världen gjort sin rund,
Gör Hellas först med Nordens folk förbund,
Och Sveriges dikt blef derför med den sången
Europas dikt för allra första gången.
Som konung Karl det gjort, han kronor skänker:
Han är för rik, att akta stort derpå.
Hans största konst det var att fast förlika
Det äkta fosterländska, det antika:
I dikten annars söndras lätt de två.
I denna konst han ensam stämmer möte
Med Hermanns store skald, Olympiern Goethe;
I Frithiof, som kring världen gjort sin rund,
Gör Hellas först med Nordens folk förbund,
Och Sveriges dikt blef derför med den sången
Europas dikt för allra första gången.
