Den här sidan har korrekturlästs
170
Men diktens värld har många skilda riken,
Och ett bland dem, den djupa romantiken,
Till furste tidigt korat Atterbom.
Till strids han gick mot diktens äldre svanor,
I stormen fladdrade hans korstågsfanor,
Som vigts i riddarsagans helgedom.
I later lejon och till håg en dufva,
Ej i det djärfva stor, men i det ljufva,
Till sångarkrig i lifvets unga maj
Han förde Wartburgs härar mot Versailles,
Förgrep sig stundom i sin strids förvirring,
Men var ett älskvärdt barn i hvarje irring.
Och ett bland dem, den djupa romantiken,
Till furste tidigt korat Atterbom.
Till strids han gick mot diktens äldre svanor,
I stormen fladdrade hans korstågsfanor,
Som vigts i riddarsagans helgedom.
I later lejon och till håg en dufva,
Ej i det djärfva stor, men i det ljufva,
Till sångarkrig i lifvets unga maj
Han förde Wartburgs härar mot Versailles,
Förgrep sig stundom i sin strids förvirring,
Men var ett älskvärdt barn i hvarje irring.
Och slutligt dämpas fejdens hela vimmel,
I djupblå färg står klarnad lifvets himmel,
Och harpotoner susa öfver sjö,
I skogens grönska »Fågel Blå» hörs klaga,
Och menskohjärtats underbara saga
Blir Astolfs saga på Felicias ö.
På mystisk äng, där andesången ljudar,
De fagra »Blommor» stå i skära skrudar,
I »Siare och skalder», vis och blid,
Han rättar domar från sin ungdoms tid,
Ett pantheon för upp, som ej skall ramla —
Och »nya skolan flyttar i den gamla».
I djupblå färg står klarnad lifvets himmel,
Och harpotoner susa öfver sjö,
I skogens grönska »Fågel Blå» hörs klaga,
Och menskohjärtats underbara saga
Blir Astolfs saga på Felicias ö.
På mystisk äng, där andesången ljudar,
De fagra »Blommor» stå i skära skrudar,
I »Siare och skalder», vis och blid,
Han rättar domar från sin ungdoms tid,
Ett pantheon för upp, som ej skall ramla —
Och »nya skolan flyttar i den gamla».
