Den här sidan har korrekturlästs
179
Ditt sångförbund ibland väl klandradt blifvit,
De regler stränga synts, som där man skrifvit,
Och trång den port, som för till kretsen in,
— Och dock hur gästfritt var ej hemmets sköte!
Felicias skald och Odens stämma möte
I minnets sal, hvars första sköld är din.
Det ljufva som det djärfva högt vi prisa,
Det låga endast vi, som förr, förvisa,
Ty offrarn nalkas skall i snöhvit skrud
Till konstens altar och till sångens Gud,
Vid helig eld den fackla tändts, som räckes
Från man till man och ej af tiden släckes.
De regler stränga synts, som där man skrifvit,
Och trång den port, som för till kretsen in,
— Och dock hur gästfritt var ej hemmets sköte!
Felicias skald och Odens stämma möte
I minnets sal, hvars första sköld är din.
Det ljufva som det djärfva högt vi prisa,
Det låga endast vi, som förr, förvisa,
Ty offrarn nalkas skall i snöhvit skrud
Till konstens altar och till sångens Gud,
Vid helig eld den fackla tändts, som räckes
Från man till man och ej af tiden släckes.
