Den här sidan har korrekturlästs
17
IV.
Men när en skald ibland han hör,
Som herrligt harpans strängar rör,
Och när han går en stjärneqväll
Bland höga, norrskenskrönta fjäll,
Då mins han nornors helga ting
Och ljusa fylgjors lätta ring
Och vättar små med gyllne bloss,
Som sade: Eyvind, strid för oss!
Ur dalars djup, från höjder blå
Mångtusen röster spörja då:
Hur går det Asar, hur går det Alfer?
Hvad är det, som tiderna föda?
Som herrligt harpans strängar rör,
Och när han går en stjärneqväll
Bland höga, norrskenskrönta fjäll,
Då mins han nornors helga ting
Och ljusa fylgjors lätta ring
Och vättar små med gyllne bloss,
Som sade: Eyvind, strid för oss!
Ur dalars djup, från höjder blå
Mångtusen röster spörja då:
Hur går det Asar, hur går det Alfer?
Hvad är det, som tiderna föda?
Wirsén, Dikter. IV.2
