Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/208

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    206    

Och de starke krigsmän ordnas att de hårda lekar leka,
»Fader vår» de lärt och därför ej i farans stund bli bleka.
Torstenson, af gikten bruten, sina vreda åskor kör,
Liljehök i Leipzigslaget, jublande åt segern, dör.

Wrangel slår vid Femern dansken; store Lennarts fältkanoner
Krossa Hatzfelds här vid Jankow. Allestädes jubeltoner!
Brömsebro ger land och ära. Osnabräck än mer oss skänkt,
Om Kristina främjat tanken, hvilken Oxenstierna tänkt.

Ja, hvart skulle det ha burit med den svenska kronans länder,
Om ej kanslern ständigt manat: varen lugna, »visen tänder!»
Om ej han förkunnat städse för hvarenda ärlig själ:
Offren allt för fosterlandet och för unga frökens väl!