Den här sidan har korrekturlästs
207
Han, när allt var mörkt och myntet tröt ibland i fataburen,
Förtänksam förblef och rådig, stark, orubbligt fast som muren.
Dagen kom med nöd och fara, men han tog den som den kom:
»Fienden», han sade, »må vi med stålhandsken klappa om!»
Förtänksam förblef och rådig, stark, orubbligt fast som muren.
Dagen kom med nöd och fara, men han tog den som den kom:
»Fienden», han sade, »må vi med stålhandsken klappa om!»
Fredens vänner hördes ropa: Rachel sina barn begråter,
Må vi sluta allt och lemna hvarje vinst af länder åter!
Men han sade: »arf är kriget från min store herres dar,
Och det slutas skall med heder, annars lider spe enhvar».
Må vi sluta allt och lemna hvarje vinst af länder åter!
Men han sade: »arf är kriget från min store herres dar,
Och det slutas skall med heder, annars lider spe enhvar».
Och han sade: »ingen tvekan: talen högt och modigt alla!
Tagom starka tag och låtom sedan Herren Gud befalla!
Själf jag sute säkert heldre under Tidöns lind i frid,
Men vi måste manligt lykta konung Gustafs stora strid».
Tagom starka tag och låtom sedan Herren Gud befalla!
Själf jag sute säkert heldre under Tidöns lind i frid,
Men vi måste manligt lykta konung Gustafs stora strid».
