Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/214

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    212    

Rättesnöre för hans vandel och hans statsmanstestamente
Var att »rätt och lag skall råda och ett kristligt regemente».
»Jag i arbete har lefvat», sade mannen rik på råd,
»Är vid arbet van, i arbet vill jag dö med Herrens nåd.»

Han var gamla Svearikes säkra pelare och fäste,
Stod ock bäst hos konung Gustaf, som var själf den allra bäste.
Gamle herrn var jämn till lynnet, tidigt grånad, skapt för bragd,
Icke stolt i mycken medgång, ej i motgångstid försagd.

Stor var Richelieu, förfaren, rik på djupa tankar äfven,
Hvem var större? Spörj ett lejon, om det sämre är än räfven!
Violetta hattens prydnad, kardinalens purpurlyx
Mindre värd än hedersamme, svenske rådsherrns dräkt dig tycks.