Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/215

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    213    

Obesmittad Oxenstierna gick på slipprig statskonsts bana,
Visste nog för sina planer menniskor till verktyg dana,
Men han trifdes ej i ränker, ej i hätsk och låg intrig,
Ej i slingrande alléer, men på brant och solig stig.

Huru hög han stod i Heilbronn, visste bjuda och befalla!
Trots och småsinthet fick vika, han förstod att böja alla.
Österrikes mutor, franska lockelser han respass gaf.
Och det myckna sorl sig lade för legatens herrskarstaf.

Mycket han fått pröfva, resor under bistra vintertider,
Myteri och trots och uppror, tusen bittra meningsstrider.
Han blef legotroppars fånge, när de bida fått på sold,
Vardt med nöd om natten räddad af Banér ur deras våld.