Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/218

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    216    

Kanslern ofta förekallar både läraren och svennen,
Näpser, där så nöden kräfver, ock de högste tjenstemännen.
Allt kansliet styr och bjuder. Om man följt den gamles sätt,
Hade rådet snart förvandlats till ett brittiskt kabinett.

»Man Europas alla statsmän på ett enda skepp församle»,
Sade Mazarin, »men styret må man lemna åt den gamle,
Åt den store, kloke svensken» — på de djupa tankar rik
Och i visdom och i krafter höga forntidsandar lik!

Hvad var denne herres styrka? Allt att »publice agera»,
Att ett enskildt syfte aldrig låta i en stat regera,
Att det närmaste ej glömma, akta lie högt som svärd
Och det lilla ej försumma, fast man blickar kring en värld.