Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/219

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    217    

Ej af egen framgång bländad under stolta lefnadsfärden,
Sade han: »hur liten klokhet kräfs, min son, att styra världen!»
Föga dårad, såg han tydligt menskokrafters vank och brist,
Gjorde hvad han ypperst kunde och gaf Gudi äran sist.