Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/233

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

De sju.


(Ur en judisk anthologi. Öfvers.)


De förstes ära liknar din, o sol, 
Som slösar glans från gyllne kungastol,
De äro stora ljus i andevärlden
Och leda folken under vandringsfärden.
De andre stråla liksom månen blott
Med lånadt ljus, som de af andra fått,
Men blid är deras glans och huld och ren
Och lyser natten med en lyktas sken.
De tredje äro himlens stjärnor lika,
Som skimra mildt, men mycket blekt tillika;