Hoppa till innehållet

Sida:Vintergrönt (af Wirsén).djvu/33

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs

    31    

Trånga bana, snart ditt slut jag anar,
Kyrkogården nu mitt öga spanar,
Kyrkogården vid det stilla Bo.
Vinden susar där om slutad möda,
Ljusa björkar hägna där de döda,
Hvilka sofva lugnt vid vågmusiken
Som dem vaggar till lycksalig ro.

Ljusa utsikt! Bortom kyrkogården,
Där de fagra träden hålla vården,
Vidgar sundet plötsligt sig till fjärd:
Efter lifvets trångmål, kamp och öden
Vidgas så för andens blick i döden
Bortom kyrkogårdens stilla stammar
En oändlig, en förklarad värld.