Den här sidan har korrekturlästs
54
Så ljuf, så blid som döende violen
Du syns mig än, ditt hufvud sänkes ner,
Du ler så svagt som när septembersolen
En stund ur skyars slitna förlåt ler.
Du syns mig än, ditt hufvud sänkes ner,
Du ler så svagt som när septembersolen
En stund ur skyars slitna förlåt ler.
Ur blicken röjes bakom spegelglasen
En nyss upplefvad, stilla andesyn.
Som stängeln syns i alabastervasen,
Så genomskimra djupa minnen hyn.
En nyss upplefvad, stilla andesyn.
Som stängeln syns i alabastervasen,
Så genomskimra djupa minnen hyn.
Hvart buller stör dig än, du ro behöfver;
Sitt här och lyss på böljans stilla gång!
Dess sus din trötta tinning kanske söfver,
Som stilla vaggsång smeker vindens sång.
Sitt här och lyss på böljans stilla gång!
Dess sus din trötta tinning kanske söfver,
Som stilla vaggsång smeker vindens sång.
I går i rullstoln sköt jag dig i parken —
Jag, när du vaknar, om igen det gör —
Du njöt af allt, af blad och blom på marken,
Af himlens blå, af sommarfåglars kör.
Jag, när du vaknar, om igen det gör —
Du njöt af allt, af blad och blom på marken,
Af himlens blå, af sommarfåglars kör.
