Den här sidan har korrekturlästs
Och de andra svigta alla.
Ve, att jag dem nå’nsin trodde!
Dåren olja för till elden,
Och förundras att hon brinner.
Och re’n föra de, o jämmer,
Mitt förnuft i band och bojor
Öfver till den skönas läger.
Ack! Hvad kan jag, arme, göra?
Med din trollkonst jag försonas:
Ty din trollkonst är din skönhet.
Jag förlåter mina sinnen:
De på skönhet sig förstodo.
Fånge må jag gerna vara,
Fängslas blott jag vid ditt hjerta,
Och min mun vid dina läppar,
Att på deras rosor hvila.
