Den här sidan har korrekturlästs
Sköna Circe! Sköna Circe!
Feg må du mig icke kalla.
Emot män jag lärt att kämpa,
Men förstår mig ej på trollkonst.
Ägde jag deri ditt ögas
Kunskap, hvilket bättre vore,
Hörde jag i dag, som fånge,
Ej min dom från dina läppar.
Ty fem tjenare mig svikit,
Som allt godt utaf mig njutit.
Tog jag byte utaf lyckan,
Tog jag blott för att dem gifva.
De utaf min svett ha lefvat:
Sömn har jag för dem försakat.
Hvilken Herre må väl längre
Vara god, då han det spörjer?
Mot trollvapnen af din skönhet
Tänkte ridderligt jag strida,
Men så öfverlöpte synen
För en blick från blåa ögat.
Hörseln följde genast brodren
För en ton ifrån din tunga.
För en kyss från läppens rosor
Längtar munnen sjelf att rymma.
