Sorglös, skalden satt en afton:
Skönt han speglade sitt anlet
I det nektarfulla glaset.
Och jag tog den sköna Amor
På mitt knä och kysste honom.
Liksom framför andra Gudar
Jag den ljufva pilten hyllar,
Han mig älskar framför andra,
Ty när skälmska fågelfängarn
Sig på fågelfångst begifver,
Jag hans moders dufvor lockar
Ej med pipa, men med lyra.
Vänlig var den lilla Guden,
Och när nu, som andra menskor,
Jag drack vinet, smålog Guden,
Och de tvillingsrosor sade:
”Illa, skald, du lärt att dricka!
Vet du ej, hur i Olympen
Zeus den ljufva nektarn dricker?
Tror du ej att Guden bättre
Uppå salighet förstår sig?
Der den sköna Ganymedes
Eller Hebe ljuf om kinden
Skänker i den gyllne bägarn.
När nu Guden ser den sköna,
(Hvilkendera helst må komma)
