Den här sidan har korrekturlästs
(87)
Faller han i djupa tankar;
Ty han ser den gyllne bägarn
Och han ser de friska läppar
Också sköna nektarkalkar:
Vet ej hvar han först skall dricka.
Men när nu han sig besinnat,
Ler han outsägligt vänligt,
Talar till sin sköna munskänk:
”Drick nu först ur bägarn, munskänk,
Att du pröfva må om nektarn
Är tillräckligen gudomlig!”
Och då märker Guden noga,
Hvar de ljufva läppar kysste
Gyllne randen uppå bägarn,
Och der hvilar se’n han sina,
Att uppå hans sälla läppar
Måtte vänligt sig förena
Kyssens salighet och nektarns.
