Den här sidan har korrekturlästs
Om din bild i rosor målad
Icke mötte jemt min blick,
Om ej af ditt ljus bestrålad
Fram min törnestig jag gick;
Väckte du på lutans strängar
Ej min barndomsminnen opp,
Liksom Maj på gröna ängar
Kysser lif i blomstrens knopp;
Log du ej från himlen höga
Mot mig i den djupa nöd;
Kystes tårn ej ur mitt öga
Med din kärleks heta glöd;
Svalkade du ej mitt hjerta
Med din skönhets ljufva syn;
Gret jag mig till döds af smärta,
Som den dystra sunnanskyn.
Allt hvad skönt på jorden blommar
Dock för dig en ringhet är.
Alla diktens rikedomar
Du liksom en mantel bär.
Ej som du sig blomman kläder,
Som nyss knoppens boja bräckt.
Rosen kysst af västanväder
Äger ej din andedrägt.
