Hör jag näktergalen sjunga
I Dryadens gröna famn,
Drömmer jag att på din tunga
Sången nämner mig vid namn.
Ofta tycker jag dig sväfva
Med en kyss förbi min kind,
När som trädens kronor bäfva
I en stilla aftonvind.
Ofta går jag uppå stranden
Af den silfverklara sjö,
Blickar mot den blåa randen,
Mot lycksalighetens ö,
Der mig fridens palm skall kransa,
Der vår brudfest snart skall stå,
Der de milda stjernor dansa
Uti brölloppssalen blå.
Och när nu jag ensam tänker
På de fordna drömmars fröjd,
Och mitt sorgsna hufvud sänker,
Lik en rö af stormen böjd,
Då, när ljusets makter spilla
Purpur i sitt nedertåg,
Gråter jag så stilla, stilla
Ned uti den milda våg.
Om ock dig din kärlek leder
Till dess andra blomsterstrand,
Ser du i dess spegel neder,
Drottning uti diktens land!
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/113
Den här sidan har korrekturlästs
(93)
