Och som dagg på blomman, på mitt hjerta
Föll hans helsningsord: Frid vare med dig!
Och på blomstren, som i spåren växte,
Der hans helga fot vid jorden rörde,
Böjde jag mitt knä för Fridens Förste
Och jag sade: Säg, o himlens Konung!
Hvad kan jordens son dig återgifva
För den skatt, som verldens stolta herrar
Ej för allt sitt guld sig kunna köpa?
Och hans stämma tycktes till mig hviska,
Som en vårvind spelar uti linden,
Arme broder, gif mig blott ditt hjerta!
Och jag gaf mitt hjerta. Ur hans händer
Mottog jag förskönadt det tillbaka.
Ur den blick, hvarmed han det begärde,
Tändes det åt honom till ett offer
Och ur glorian, som kring hans panna
Strålade, der törnekronan sutit,
Nedflöt ljus på mig och mina vägar.
Derför fröjda dig i Gud min ande
Och dig höj mot himlen, som en Ceder
Full med näktergalar i sin krona!
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/130
Den här sidan har korrekturlästs
(110)
