Hoppa till innehållet

Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/173

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Den här sidan har korrekturlästs
(151)


O, hören J männer hvad jag eder säger,
Emedan jag sjelf det skenbarligen sett!
Två hufvu’n hvar Konung i kortverlden äger,
Då jordens Regenter bestå sig knappt ett.
Här lyster mig deras historia förklara:
Hon tör nog så märklig, som gästernes vara.

Först må Alexander erhålla sin visa!
Hon skall på min heder dock icke bli lång.
Hvad lönar det mödan de döde att prisa,
Ty icke de kunna betala vår sång? —
Han bodde i slott efter Fädrens exempel,
Men när han blef rik, lät han bygga sig tempel.

Kung David var också en Konung i tiden,
Och lefde han ännu, han vore ej ung.
Med stenar i skräppan han gick ut i striden
Och stenade Goliath, men se’n blef han Kung;
När Samuel olja i halsgropen hällde,
Och, fast han var liten, han kom till stort välde.

Och Cæsar är Chef öfver Ruternas stammar,
Han aldrig blef Kung, men han ville det bli.
Cleopatra han i Egypten anammar:
Den Damen var icke för spökrädsla fri,
Och aldrig hon tordes bli ensam om natten,
Men Cæsar, han låg såsom draken på skatten,

Den 13 Mars, trotts en dröm af sin sköna,
Till Rådstufvan gick han att guldkrona få.
Brutalt skrek Herr Brutus: jo, vi ska dig kröna,