Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/178

(156)

Men om ej trollen något ondt mig göra
Och hafva för mitt tappra blod respekt,
Kan dock den stränga kölden mig förstöra:
Jag är sensibel för hvar väderfläkt.
Men jag ett roligt lefverne vill föra,
Och vårda så stamträdet i min slägt,
Att ej dess sista löf med mig försvinner:
Se’n får jag se, om något mer jag hinner.

Men om blott Pagerne så vilja laga,
Att all min vapenskrud hit opp blir bragt,
Så vill jag mycket gerna på mig taga
Att här på kammarn hålla vapenvakt.
Och ser jag, att jag det ej kan fördraga,
Så har jag der ju sängen i min makt,
Och, att jag der må uti ro få vara,
Förut jag inga mått och steg vill spara.

Ty jag med lås och riglar tänker stänga
Båd’ dörr och port och allt, hvad ingång är,
Att ingen fiende må till mig tränga,
Och göra mig för vapnens skull besvär.
Jag kan ju mot min skugga svärdet svänga,
Om seden prof af tapperhet begär,
Men ej jag vill i aftonsången vandra:
Kyrkvaktartjensten lemnar jag åt andra.

En hög idé sig månde uppenbara,
Alltverkande, i hvarje stor mans själ.
Jag har ock en, för det att så skall vara:
Hur jag må länge lefva och må väl.