Den här sidan har korrekturlästs
Barbara, min fästmö!
När på dig jag tänker,
Föga då jag frågar
Efter rim och meter.
Hvad i dessa själens
Ljusa intervaller
Från mitt hjerta kommer,
Det är icke qvädens,
Men oqvädins ord.
Föga då mitt sinne
Med din Fader, Klockarn,
Fruktar ärlig tvekamp
På enfalldig prosa.
Barbara, min fästmö!
Den, som är förståndig,
Älskar ej i luften.
Slamret utaf mortlar,
Grytor, pannor, stekspett,
Äro för hans öra
Sferers harmoni.
Bland de sköna former,
I sin själ han skattar
Bakelseformer högst,
Fastän han materien
Älskar mer än Formen. —
