Den här sidan har korrekturlästs
(Huset re’n var ruttet
Då Comenius gjorde
Denna vackra dörr;)
Se’n den sälla tid,
Då du mystiskt fäste
Dina blickar på mig,
Madame Potiphar!
Då du mig om qvällen
Med en kyss hemsökte,
Och jag kröp i vrån,
Och jag satte banden
För min arma mun.
Liksom en ekorre,
Springer Fantasien
Lustigt i kunskapens
Träd på godt och ondt.
Skål, o Barbara!
Liksom laxen Loke
I Franangers fors,
Då de milda Asar
Ville honom fiska,
Hoppade behändigt
Öfver deras nät;
Likså mina fem
Öfver sorgens garn
Hoppa högt i luften.
Det är Nordens vingud,
Bacchus, han, som rider
Uppå fotlös häst,
Uppå fulla tunnan,
