Författaren.
Nej! om allenast du beskedligt uppför
Dig uti tragedien, så segrar du
Så väl i den, som hvarje stackare
I menskolifvet, hvaraf tragedien
Blott är ett litet mattadt återsken.
Väinämöinen.
Men jag vet icke alls, hvad jag skall säga?
Men jag begriper ej, hur jag skall tala?
Författaren.
J Fantasiens söner! som min hjerna
Till vagga i er späda ålder nyttjat,
Jag har ej hjerta att i vida verlden
Er släppa ut, förutan råd och stöd.
Att på kothurnen gå, är gå på styltor:
Är man ej van, så faller man omkull.
Derför vill jag er hålla under armen,
Då fram J vandren uppå törnebanan,
Och jag vill vara eder käpp och staf.
Men framför oss en liten Kärrsjö ligger;
På stranden bor en karl, som heter Tiden,
Han rår om kärrsjön. Gå nu Papageno
Till Tiden in och helsa ifrån mig,
Och säg att jag har lust en liten stund
Att låna kärrsjön till att ro uppå.
Papageno.
Ja, jag vill springa som en jagad hind.
Författaren.
Emedlertid J hulda varelser,
Min fantasis förstfödde! fromma får,
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/222
Den här sidan har korrekturlästs
