Som menen väl, för det J intet menen;
Mig lyster att från edra rosenläppar
Få höra mitt beröm. Förträffligt är
Att bli berömd utaf berömda män;
Och J, o får! J ären vidtberömde.
Er har Theocritos och Gessner prisat,
Ja ock Virgilius på sätt och vis,
Ty han skref af den förre. Nu välan!
Uppstämmen till er fosterfaders ära
En liten sång och väljen sjelfva versslag.
Men Väinämöinen stå du straxt bredvid
Och spela ljufligt på ditt strängaspel
Och låt harmoniskt uti toner strömma
Mitt lof utur din kantele af fiskben,
Mitt lof utur ditt klangspel af fiskrefben.
Fårens Sång.
Flyg, snille! högt upp till Solens bloss,
Och helsa himmelens får från oss,
Så vida får i himmelen finnas
Och sina bröder på jorden minnas.
Åtminstone, enligt rycktet, skall
En vädur i Zodiaken gå vall.
Vi äro helt naturliga får.
Vi bära ull: Vi den nyttja som hår.
Vill en skälla under vår hals man bringa,
Så låter det vackert, när vi springa.
Vi menskorna vida öfvergå;
Vi ha fyra fötter; de hafva blott två.
Blott ett ha vi mot dig, du stora geni,
Att du vill ej menskorna låta bli.
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/223
Den här sidan har korrekturlästs
