Vi äro icke några svärmare.
Bevare himlen nådigt vårt förstånd!
Vi mycket ha, så det är svårt att vakta.
Vi äro vise män, som tänka för oss.
Vi lefva icke mer i Paradiset,
Der Adam promenerade helt naken,
Och lefde endast utaf frukt och grönkål,
Och låg fyrfotad vid den klara källan,
Och läppjade sin morgondryck ur henne.
Vi Tempelsvenner suto nu förtroligt,
Utpyntade omkring det rika bordet.
På bordet stodo sköna sinnebilder:
Der stodo krukor, skuggade med lager.
Der stodo äfven många läckra rätter.
Och som det händer clairvoyanta pigor,
Att sig ett ljus kring deras maggrop breder,
Och att de tingen blott med magen se,
Så äfven nu det hände dagens hjeltar.
Vi läto läcker mat och ädelt vin
Trumpetas in uti oss. Skålar druckos,
Och larmet störde Epikuri Gudar,
Ehuru långt de bo från Fyrisvall.
Man gladde sig omkring det långa bordet,
Liksom man glädes uti skördeanden,
Och som man glädes, när man skiftar byte.
Men derpå gingo, liksom Fröken Dina,
De andre ut, att skåda landsens döttrar,
Och ännu mer att låta sig beskådas,
Så mycket mer, som deras högtidsdrägt,
Så brokig, som den Svenska Poesien,
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/239
Den här sidan har korrekturlästs
