Nyss vaknad på den gröna sängen
Såg Flora vänligt mot mig opp,
När jag i kapp med dig på ängen
Uppå den fria banan lopp.
Då hörde modrens fröjd jag tona
Från tusen munnar, varm och öm;
Mildt log hon i sin gröna krona,
Som barnet i sin morgondröm.
Hur ljufva stå de rosentrakter,
Der först du dagens skönhet såg!
Der sömnens vallmokrönta makter
Mildt lugna hvarje hjertats våg,
Der ljusets fader sjelf sig räddar
Trött utaf himmelsfärdens qval,
Och slumrar uppå purpurbäddar
Hos Thetis i den blåa sal.
Kom snart, när resans gräns är hunnen,
Och till en bättre vår mig bjud!
Tryck mig en stilla kyss på munnen,
Med helsning från all skönhets Gud!
Och fri, som du, skall Pysche fara
Till andeverldens ether blå.
Väl skön den gröna jord må vara:
Guds himmel är mer skön ändå.
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/40
Den här sidan har korrekturlästs av flera personer
