Den här sidan har korrekturlästs
En vekling ordar om nödens band;
Jag kläder och föda har,
Och högre vinst af krona och land
Den största Monark ej drar.
Säg mig det palats, som skönare är
Än det höga, stolta gemak,
Som blommor och gräs till golfmatta bär
Och den blåa himlen till tak.
Der kring mig träden, som tjenare stå
Och svalka och vällukt strö,
Och foglarnes toner i luften blå
Omkring mig af vällust dö.
Hur ljuft att störta kring dal och kring höjd
Den mäktiga stormen lik,
Och slumra derpå, mot gräset böjd,
Som en vilde vid bäckens musik.
Natur, ack lyft den slöja du bär
Och mildt mot din sångare le!
Min vällust är att vara dig när
Och ditt sköna anlete se.
