Blyg, som i lifvet, jag mig sluter
Också i sången i Din famn,
Och kring Ditt Englahufvud gjuter
Den späda glansen af mitt namn.
Hur skönt han går, att sig förlora
Uti det ljus, som omger Dig,
Som morgonlågan af Aurora
I dagens famn förlorar sig.
Ej vill jag uti sången dölja
Min fröjd, att mer än jag Du är.
Får jag Dig endast troget följa,
Din skuggas plats jag blott begär.
Hur ljuft om så, i alla öden,
Jag fick med Dig i lifvet gå!
Hur ärorikt, om efter döden,
Mig minnet ville stilla så!
Den sång, som kring sin Gudapanna
Ditt sköna namn, som gloria, bär
Kan inom dagens rymd ej stanna;
Han stolt ett längre lif begär.
Helt visst bland lyrans krönta söner
En thron han skall förvärfva sig,
Om Tiden på hans anlet röner
Ett drag, ett enda drag af Dig.
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/88
Den här sidan har korrekturlästs
