Efter Grekiskan.
Fromt tiger den bön, som bland tomma
Skuggväsen förirrade sig.
O Laura! O drömmarnas blomma!
Nu söker min längtan blott dig.
Och ofta jag ville mig önska
Att vara den lyckliga vind,
Som tyst, genom buskarnas grönska,
Sig stjäl för att kyssa din kind.
O vor’ jag de lyckliga gräsen,
De blommors mångfärgade tropp!
Som under ditt himmelska väsen
Nedböja sin doftande knopp.
Min anda med din skulle blandas:
Kring dig jag min vällukt förströ:
Du skulle mitt blomsterdoft andas
Och vid dina fötter jag dö.
När stjernorna himlen förklara
Och mot dig ur midtnatten le,
O kunde jag himmelen vara,
För att med fler ögon dig se.
Och kunde den spegel jag vara,
Som skådar din skönhet hvar dag,
Jag skulle, som grafven, bevara
Det himmelska anletets drag.
