Den här sidan har korrekturlästs
Så du Naturen dig förklare,
Hvarhelst för dig i sorg hon står.
Mitt bud hon till ditt hjerta vare
I vestans suck, i blommans tår.
Liksom för mig, hvad skönt hon bär,
En stråle från din skönhet är.
Sida:Vitalis - Samlade dikter.djvu/99
