och om hvilka det ännu är ett allmänt tal, att de »äro Troll», »se ut som Troll», »kunna trolla». Det slags trolldom, som eljest får namn af Trollskott, heter i Wärendsmålet äfven Willappaskott ɔ: Wildlapparnes skott. Men icke nog härmed. Trollen sjelfva synas i Göta rike jemväl någongång ha varit kallade Lappar, ett ord, som i sin medeltids-svenska betydelse likväl icke utmärker en bestämd nationalitet, utan blott en i landets utkant bosatt inbyggare. Lapperi är således i Wärendsmålet, på sätt vi redan anmärkt, liktydigt med trolldom, likasom orden Lappare, Lapperska, i landets domböcker vid början af 1600-talet, nyttjas såsom en lättare beteckning för trollkarl, trollkona. En aflägsen trakt i Wigerstad socken, vid Albo härads yttersta gräns emot Skåne, får till och med ännu i dag hos folket namn af Lappalänet. Blott på denna lösa språkgrund våga vi väl icke påstå, att de en gång i Wärend förekommande bosatta och stillasittande Lappar, d. v. s. gränsbyggare af trollfolket, varit samma folk med de i N. Sverige kringströfvande Lappstammar, hvilka just i motsatts till de förra få namn af Wild-Lappar, Nord-Lappar. Men att en nära stamfrändskap emellan dem egt rum, röjer sig af alla omständigheter. Trollen eller syd-Lapparne voro således enligt Wärends-sägnernas allmänna intyg, på samma sätt som Nord-Lapparne än i dag, till kroppsbyggnad svaga och till lynnet skygga, listiga och okrigiska. Folksägnen, åtminstone i Wärend, vet ingenstädes att förtälja om strider och vapenskiften emellan dem och de invandrande folken; deremot framträda de gerna såsom ett förtryckt, nödstäldt och olyckligt slägte, hvars
