Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/139

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
131
§ 28. Heliga Vatten.

Helige-å i hennes öfversta lopp, så träffa vi ännu ett heligt vatten i den s. k. Asa sjön. Sjelfva namnet synes antyda, att äfven denna sjö varit helgad åt land-Åsen eller landets skydds-gud, likasom derintill belägna fornvårdar, såsom Odens graf och Odens krubba, samt ännu lefvande folksägner om Oden, här såsom vid Åsnen hänvisa på en uråldrig kult af denna i Wärend ifrigt dyrkade hedna-gud.

Utom dessa åt Oden helgade vatten, hvartill kanske bör läggas forssen Pukaström, nu ett qvarnhemman i Moheda socken af Albo härad, förekomma i landet äfven vatten helgade åt Thor. Ett sådant är ån, som från nordost faller in i sjön Åsnen, och som af ålder varit kallad Thors-ån, likasom den sjö som hon i sitt lopp genomgår ännu heter Thorsjön.

Hvad plats nu dessa åt gudar och landvättar helgade vatten ursprungligen intogo i den uråldriga hedniska natur-kulten, är svårt att afgöra. Men det saknas icke all anledning, att man i dem gjort offer af flerahanda slag, och jemväl blodiga offer eller blot. Den intill helgelunden vid Skäggalösa framlöpande vik af Odensjön eller Åsnen heter än i dag Blot-viken. Folksägnen både i Wärend och i Westergötland omtalar offer, i vattnet gjorda åt Necken, såsom f. ex. en svart gumse eller en silfverpenning, af den som vill lära sig Elfve-spelet. Som bekant var Hnikur eller Necken jemväl ett bland Odens mythiska tillnamn. Äfven af religiösa tvagningar i de heliga sjöarne finnes spår i folkseden. Rudbeck omtalar, huru folket ännu på hans tid brukade offra på Moderhögen vid Skäggalösa, sedan de förut lögat sig i Odensjön, »hvilken vidskepelse ännu, fast icke så