och skydds-andar, hvadan de ock af folket ända in i vår tid varit betraktade med helig vördnad. Man har vid dem bedit och offrat, serdeles på thorsdags-qvällarne och före stora högtider, för att dymedelst afvärja sjukdom, olyckor och ohell på menniskor och boskap. Offren ha gemenligen varit mjölk eller öl, som gjutits öfver trädets rötter. Ännu i dag bibehållas på en och annan aflägse gård dessa forntida bruk, likasom på Gotland, ännu vid slutet af 1600-talet, gamla män hade för sed »att gå bort och bedja under stora träd, såsom deras förfader hafva gjort i sin tid».[1]
_s143.jpg)
Vård-träden, som i Wärend oftast utgöras af någon gammal lind, ask- eller alm, förekommo ännu för några mansåldrar sedan vid nästan hvarje gård. De voro så heliga, att ingen vågade af dem bryta så mycket som ett löf, och att skada dem medförde säker olycka eller sjukdom. Ett sådant vård-träd, kalladt Helige Lind, stod på Rudbecks tid vid Hunna by, och finnes upptaget på en af grefve Erik Dahlbergs ritningar öfver Bråvalla-hed. Vid gamla Wislanda står sedan flera århundraden ett annat sådant heligt vård-träd, kalladt gamla Wislanda-asken. Detta träd, som nederst vid roten är 24 fot i omkrets, har af ålder varit hållet i största vördnad, så väl hos
- ↑ Haqv. Spegel, Rudera Gothlandica. A:o 1683. (Hds.). I, 6.
