Sida:Wärend och Wirdarne del 1.djvu/165

Från Wikisource, det fria biblioteket.
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Den här sidan har korrekturlästs
157
§ 36. Spår af forntida offerbruk. Blot.

lund, huru folket från kringliggande byar af ålder haft för sed att dit församla sig om sommaren »och offrade många utfästa offer, samt der spelade lekte och dansade nätterna igenom kring stora eldar». I fråga om Moderhögen vid Skäggalösa nämner han en ännu på hans tid öflig folksed, att vid pingst och midsommar löga sig i sjön och sedan »offra mat och dryck på högen». Och om den tillförne omtalade blothögen i Frulund vid Skatelöf, med sin derpå liggande genom fem uthuggna hålor utmärkta blothäll, förekommer det hos samma författare: »och bruka somliga af gemene man än i dag att offra penningar i denna sten, när något dem fattas eller felar, som H:s Höggrefl. Excell:s Kongl. Rådet H:r Dahlberg sjelf med mig såg, när vi der voro, penningar ligga i stenen». Det är alltför sannolikt, att, vid nogare ransakning, samma urgamla folksed torde finnas i Wärend flerestädes hemligen öfvad ännu den dag som i dag är.

§37. Vid bloten upptändes på och omkring blothögen stora eldar eller bål, likasom bål äfven synas ha blifvit tända på det omgifvande fältet, inom stenringar, stensättningar och på grafhögar, der hvarje ätt eller gård af ålder hade sin ätteplats. Vid dessa eldar brändes delar af offret och tillreddes offergillet, hvars anrättning väl hufvudsakligen bestod af offerhästens kött, men jemval af annan medförd gillesmat, eller förning. Någon del af denna anrättning äfvensom ben och qvarlefvor af offerdjuret, lades likaledes på bålet, såsom offer åt gudar, landvättar och aflidna fränder.