en gång gifvit namn åt Hjortsberga, Hjortåsen (i Asa socken), Hjortelid, Hjortholmen samt Rået, Råbocken, Rågeten, Rådjuret eller Djuret, som gifvit namn åt gården Djurhult samt åt den gamla Wärendska ätten Rå, och äfven återfinnes såsom ett allmänt brukadt Wärendskt mansnamn, Djur (såsom qvinnonamn Djuret). Gårdarne Råamåla, Råatorp, Djuramåla, Djuratorp erinra således i andra hand om samma djur-art. Af rofdjur förekommo Björnen, hvars namn återfinnes både såsom mansnamn och såsom ättenamn, och dertill i flera gårdnamn (Björnhult, Björnamo, Björneke, Björnelycke), uppkallade dels efter djuret sjelf, dels ock efter någon dess namne. Ulfven eller vargen har lånat sitt namn åt den gamla Wärends-ätten Ulf, och medelbart eller omedelbart åt Ulfvaskog, Ulfvahult, Ulfvamo (en skog i Långasjö socken), Ulfvagrafven, Ulfön. Räfven uppkallades både i ättenamnet Räf och i gårdarne Räfveberg, Räfvakulla. Efter vildsvinet, som i medeltidens språk kallades Basse, Vildbasse, bar en Wärendsslägt ännu i början af 1600-talet ättenamnet Basse, och vid samma tid hette det ännu ofta om skogsmän och biltoga, att de »gingo såsom villebestar (ɔ: vildsvin) vid skogen». Gräflingen återfinnes både såsom namn på en ännu lefvande Wärends-ätt och i gårdarne Gräflingeberg, Gräflingaryd, Gräflingatånga. Af foglar gåfvo vattenfoglarne namn åt Foglasjö, och Tranorna åt Transjö; Odensvalan åt Odensvalehult; Hägern (äfven ett ännu lefvande ättenamn) åt Hägerhyltan, Hägersjöhylte, Hägeryd, Hägerhult. Hjerpen förekommer både såsom ättenamn och i gårdnamnet
